Vardag i prematurland

Från det att jag åkte in på sjukhus den 30 januari och kom hem 19 veckor senare har min packning när vi ska på sjukhuset ändrats. Numer åker jag aldrig in vid oplanerade besök utan neccesär, bullet journal, handarbete och ombyte.

I fredags var det dags igen, det blev nästan fem timmar på barn och ungdoms mottagningen. Som tur var så fick vi åka hem, jag har ingen längtan tillbaka till sjukhuset.

Handarbetet som fick följa med denna gången var ett broderi som jag påbörjade förra våren, mars närmare bestämt. Det fick då följa med till Washington DC. Lätt att ha med sig på flyget, med färdigklippta garnbitar skulle det inte vara en katastrof om dom skulle ta min lilla sax i säkerhetskontrollen, det gick dock bra med saxen.

Tanken är att det ska bli en liten väska. Mönstret ritade jag när jag var utbytesstudent i Kairo på Helwan universitet 2005. Uppgiften var att inspireras av kelimmönster och förändra dom. Det var en rolig uppgift och jag skissade fram många olika mönster.

Jag broderar på Aidaväv med moulinegarn. Jag tar tre trådar för att det ska fylla bra. Tanken är att ytan ska vara helt fylld med korsstygn. Jag har börjat med mönstret, sen ska det bli en enfärgad botten.

4 Comments

  1. Apropå tummar.
    Hur har det gått efter operationen? Är lite nyfiken då jag själv har de quervain i min vänstertumme efter för mkt bärande av min son. Just nu första steg med vila och antiinflammatoriskt i 3 v. Har du gjort någon kortisoninjektion och var opererade du dig?

    • Jag har haft det i båda tummarna, med olika behandlingsmetoder.

      Första, vänster, upptäcktes för sent, gick på massa antiinflammatoriskt och inget hjälpte. Gick till slut privat för att få en diagnos, det var väldigt långa väntetider då till ortopeden. Han diagnostiserade de quervain på fem sekunder. Efter operationen fick jag veta att senan hade varit tre gånger så tjock som den skulle och att operation hade varit nödvändigt. Jag är operarad på Östersunds sjukhus under lokalbedövning, har ett väldigt fint ärr som ingen tänker på om jag inte pekar på det, det följer ett hudveck som jag har på handleden.

      Andra, höger, då var jag så uppmärksam så jag upptäckte det direkt och bokade tid hos arbetsterapin på direkten. Det blev skena dygnet runt i ungefär 6 månader. Jag fick också akupunktur, 2 – 3 gånger i veckan, jag kommer inte ihåg hur länge. Så jag behövde inte operera den.

      Nu har det gått mer än tio år från operation på vänster och 9 år från att jag blev frisk i höger och jag har inte känt av det igen. Jag har inte gjort något särskilt utan bara kört på.

      Hoppas att du får bra hjälp.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *