Kategori: Boktips

Boktips: Handbok i Vävning

Det finns böcker som jag tycker ska finnas i alla vävares bokhyllor, en av dom är Ulla Cyrus-Zetterströms ”Handbok i Vävning”, ”Bindningslära – konstvävnader”. Den har utkommit i många utgåvor och om man håller utkik så brukar dom dyka upp nu och då på antikvariat. Den utkom första gången 1950, varje utgåva är utökad med nya tekniker, jag rekommenderar därför att du köper en så sen utgåva som möjligt.

Min bok är Sjunde utgåvan, första tryckningen, ISBN 91-27-02413-X. Den är tryckt 1990, jag hade turen att få köpa min när jag gick på Väfskolan i Borås där man hade köpt in flera klassuppsättningar av böcker med syftet att sälja till studenterna.

Varför rekommenderar jag denna boken? Därför att den är heltäckande, den tar upp så väl grunderna som det mer avancerade. Den innehåller grundläggande bindningslära, hur man väver olika typer av konstvävnader, olika beräkningar och sist men inte olika vävredskap och vävuppsättning.

Boken börjar med en del som heter Bindningslära – Konstvävnader. Här gås grunderna igenom hur man läser av ett bindemönster till exempel. Därefter är det grundbindningarnas tur i sedvanlig ordning tuskaft – kypert och satin med sina respektive härledningar.

Sen kommer dom riktigt roliga bindningarna, eller vad sägs om kapitlet ”Bindningar som bildar upphöjningar, fördjupningar eller trådluckor”? Sedan kommer konstvävnader, röllakan, flamsk, rya…

Delen avslutas med ett antal ”Vävnader i färg” bilderna har en tyngdpunkt på konstvävnader.

Därefter börjar den vävtekniska delen, med bindningsanalys, Inställningsberäkning, garnnumrering, garnberäkning. Det är också den här delen som på många sätt gör boken unik. Vilken annan bok har ett stycke om ”Tvinningens inverkan vid garnberäkning”, med exempel?

Den sista delen går igenom ”Vävningen och redskap”, allt från hur man sätter upp en väv till hur ett ryckverk och tygbomregulator fungerar.

Ska kanske sägas att det inte finns några färdiga vävsedlar i boken utan hela upplägget är att du själv ska får verktyg för att skapa dina egna vävar, med utgångspunkt från en bindning eller ett garn.

Så iväg och leta på antikvariet. Om jag bara skulle få äga en vävbok är det där här jag skulle välja.

Rödvita vantar

Dessa vantar la jag upp i samband med att jag recenserade Ann-Mari Nilssons bok ”Sticka mönster” hösten 2017. Den första vanten blev klar ganska snart men den andra har varit en surdeg som varit liggande. Det som motiverade mig att sticka färdigt dom var avsaknaden av andra vantar, jag har en förmåga att tappa en vante, jag hoppas jag får behålla det här paret.

Dom färdiga vantar!

Jag har stickat i Kampes 2-trådiga i blekt och rött, stickor 3. Jag har stickat i ett av mönstren med lyfta maskor, något jag inte stickat förut och blev väldigt sugen på att testa. Vantarna väger 71 gram totalt, det har gått åt betydligt mer av det röda än det vita.

Stickning av tummarna med dom 10 cm långa stickorna

Det har varit kräftgång i stickandet. Och nu på slutet har dom legat utan tummar. I ett garnbyte fick jag strumpstickor som är 10 cm långa, praktiskt tänkte jag, dessa tummar är det fösta jag stickar med dom, och troligtvis dom sista. Varför? Det visade sig när jag började sticka att stickorna är precis så långa att ändspetsarna sticker in i min handflata nedanför lillfingret, och det var ganska plågsamt. 15 centimeter långa stickor hade varit en bättre längd för mig.

Recension: Sticka mönster av Ann-Mari Nilsson

För några veckor sedan fick jag frågan om jag ville skriva om Hemslöjdens nya bok ”Sticka mönster” av Ann-Mari Nilsson och det var jag snabb att tacka ja till. Det är den fjärde boken som Hemslöjdens förlag ger ut av Ann-Mari Nilsson, den tredje med stickning som tema, den fjärde är en vävbok.

”Sticka mönster” skiljer sig från Ann-Maris tidigare böcker, här är fokus att få läsaren att skapa själv. Det gör hon genom ett antal mönster i tre olika tekniker: lyfta maskor, ytmönster och klassisk mönsterstickning. Dom som har hennes böcker sedan tidigare kommer att upptäcka att vissa mönster dyker upp igen i denna boken, till exempel mönstret ”skog”. I ”Sticka mönster” får dock ”skog” visa sig som kofta, vantar och mössa. Efter mönstren är det ett antal grundmönster på mössa, vantar, väst, pullover och kofta.

Så vad tycker jag då? Det är en väldigt fin bok med många uppstickade modeller att bli inspirerad av. Om det var något jag tyckte saknades så var det att det inte fanns så många storlekar på grundmönstren, på vantar och mössa bara ”kvinna”, det hade inte skadat med ”herr” och ”barn” också. Och varför valde man att sticka upp ytmönstren i mörkblått?

Men bästa sättet att verkligen känna efter vad man tycker om en hantverksbok är att göra något ur den så jag har börjat sticka ett par vantar. Jag valde att sticka efter ett mönster med lyfta maskor. Jag började med att läsa igenom första kapitlet där Ann-Mari går igenom hur man ska tänka, t ex. om maskorna man ska lägga upp inte går jämnt upp men mönstret. Själv valde jag den enkla vägen och valde ett mönster som gick jämnt upp med antal maskor man skulle lägga upp till vanten. När jag först såg mönstret tänkte jag att jag kommer aldrig lära mig det utantill men det gick fort och lätt när jag hade kommit igång. Det är verkligen roligt att sticka mönster med lyfta maskor. Ann-Maris tips när man stickar mönster med lyfta maskor är att sticka löst, vilket jag inte är så bra på så jag gick upp en storlek på stickorna istället och det blev bra.

Det här är en bok som jag kommer att sträcka mig efter flera gånger. Jag kommer att använda mönsterdelen som ett mönsterbibliotek och använda på andra plagg och det verkar vara tanken med hela boken. Troligtvis kommer jag inte att använda grundmönstren för plagg. Anledningarna till det är flera, jag gillar att ha tumkil på vantar (tycker dom sitter bättre då), ingen av koftorna är i en modell som passar min kroppsform och jag använder inte väst eller pullover. Mössan däremot kommer jag att sticka en som matchar vantarna.

Bokus, Adlibris