Alla inlägg under: Prematurmamma

En av världens prematurer

Den 17 november är det Världsprematurdagen, den firas varje år för att informera och lyfta fram det som har med prematurer att göra. Det är lätt att man fastnar vid hur små dom är när dom föds, men många prematurer har saker som följer dom resten av livet på grund av sin förtidiga födsel. Många är det som drabbas av hjärnblödningar första dagarna i livet. Problem med mage och tarm är också vanligt, för att inte tala om luftvägar och lungor. Men studier visar också att prematurer ofta är lyckligare än ”fullgångna”. Min dotter Nova föddes vecka 25+3, hon vägde 636 gram och var 31 centimerter lång. Visst tänker jag ofta på vår ”ner-resa”, dom lite drygt fyra månader som vi var inlagda mellan jan – juni 2017. Men inget kunde förbereda mig för att komma hem. Vi kom hem med syrgas och allt som följer med det. Förutom syrgastuber, koncentrator och saturationsmätare också mängder med förbrukningsmaterial. Dom första månaderna var det täta besök till vården. Sedan började det glesas ut och nu i höst …

En hel timme i vävstolen

Nu när jag är ”föräldraledig” så tänkte jag att jag skulle kunna hitta tid att göra lite experiment i vävstolen, men att hitta tid att sitta i vävstolen är svårare. Men så ikväll hände det, jag och maken hade planerat in en timme i vävstolen för mig. Det var så härligt! Kanske låter konstigt att vi har planerat det, men jag har svårt att göra saker borta från Nova som inte har direkt med henne att göra.  Målet är nu att väva ur det som sitter i vävstolen, en ylleväv som jag påbörjade i höstas innan allt jobbigt började. Senaste gången jag rörde den var dagen innan vi blev uppflugna med ambulans till NUS/Umeå.  Det är inte alls långt kvar att väva så snart kan jag börja på något nytt. Men det blir inget jätteprojekt, i alla fall inte till att börja med för jag räknar inte med några timmar åt gången i vävstolen. Det blir när Nova sover eller är med pappa. (Föräldraledigt står inom citationstecken eftersom jag fortfarande vabbar, jag ser så fram …

Vardag i prematurland

Från det att jag åkte in på sjukhus den 30 januari och kom hem 19 veckor senare har min packning när vi ska på sjukhuset ändrats. Numer åker jag aldrig in vid oplanerade besök utan neccesär, bullet journal, handarbete och ombyte. I fredags var det dags igen, det blev nästan fem timmar på barn och ungdoms mottagningen. Som tur var så fick vi åka hem, jag har ingen längtan tillbaka till sjukhuset. Handarbetet som fick följa med denna gången var ett broderi som jag påbörjade förra våren, mars närmare bestämt. Det fick då följa med till Washington DC. Lätt att ha med sig på flyget, med färdigklippta garnbitar skulle det inte vara en katastrof om dom skulle ta min lilla sax i säkerhetskontrollen, det gick dock bra med saxen. Tanken är att det ska bli en liten väska. Mönstret ritade jag när jag var utbytesstudent i Kairo på Helwan universitet 2005. Uppgiften var att inspireras av kelimmönster och förändra dom. Det var en rolig uppgift och jag skissade fram många olika mönster. Jag broderar på …

Utklippta delar som ska bli en baggydress

Bananen är klippt

Igår hände det, jag klippt ut en baggydress från Hallonsmula. Jag klippte i finaste tyget också, det som bästa Kamilla har designat för Skapa form och design. Jag gillar att det är ett kul tyg och oväntat med bananerna. För att inte tala om färgerna! Egentligen skulle jag bara kolla att tyget räckte, men så tänkte jag varför inte klippa ut det också när jag ändå håller på. Sagt och gjort så klippte jag. Nu behöver jag bara en sak till och det är kantband, ska försöka hinna klippa det imorgon så kan jag börja sy sen. Det är lite nervöst att sy, jag har inte sytt trikå på massa år. Men det ska mest bli kul. Hoppas att det blir så bra som jag tänker mig i huvudet. För jag har tänkt mig att sy två till. Jag syr i strl 62, och håller alla tummar jag har att det är en storlek som passar ett tag.

Min "bucket list" för tredje kvartalet 2017

Tre månaders planen

Det har hänt mycket sen senast jag skrev. Den 5 juni blev vi utskrivna från sjukhuset och fick äntligen komma hem, så skönt. Nova behöver fortfarande syrgas dygnet runt, något vi hoppas hon slipper någon gång i höst. Dagarna bara springer i väg, och många dagar är det sjukhusbesök eller BVC, det är många extra kontroller när man är prematur. Jag har inte slöjdat så mycket, jag har fler planer än jag har tid känns det som. Något jag har börjat med är en ”bullet journal”. Det är ett sätt att planera och hålla koll på både små och stora saker i livet, det har ju blivit lite extra sånt. Jag hade tidigare en ”Happy Planner” som jag gillade men den var så stor och jag har insett att jag måste ha med mig min almanacka. Och jag har gjort en ”bucket list” för tredje kvartalet, juli, augusti och september. Jag använder den som en lista för lite större grejer jag vill göra. Så vad vill jag då göra?! En sängorm till Novas spjälsäng så …

Novas stjärnor

När jag var gravid hade jag ganska många planer på saker jag ville sy till bäbisen. Sen kom hon så tidigt att jag inte hade hunnit med något! När det stod klart att vi skulle vara i Umeå på NUS en längre period så började jag planera på vad jag ville slöjda, vad skulle funka! Jag hade svårt att ta mig ifrån sjukhuset, både fysiskt och mentalt, så det stod tidigt klart att jag skulle behöva beställa från nätet. Jag hade inga verktyg eller ork till något avancerat. Ett lapptäcke till vagnen hade jag planerat att sy så det kom jag på att jag kunde göra. Sagt och gjort beställde jag en Jelly roll och pappers mallar till English Paper Piecing från England. Jag valde en Jelly Roll från Moda som heter Hey Dot, den innehöll en färgskala som jag gillar och vit så det borde räcka till bakgrund.  Mönster då? Jag gillar stjärnor, och Nova är en typ av stjärna så det tyckte jag var passande. Därför valde jag 60 grads diamanter, för då …

Vad är det som händer?!

2017 har visat sig bli lite mer händelserik än vad jag trodde. Jag visste att det skulle bli händelserik  eftersom jag i höstas kissade på en sticka som visade att vår familj skulle utökas till tre. Och i mitten av maj skulle bäbisen komma. Men så blev det inte utan hon föddes 1 februari istället i vecka 25+3.  Att bli förälder för första gången ska vara omtumlande, att bli förälder till en extremprematur är brutalt. Det tar på psyket och på kroppen, oron ligger på max hela tiden. Idag är vår lilla tjej nästan tre månader, vår neo resa är inte klar än, men nu vet vi hon kommer hem med oss! Därför har tystnaden varit total, orken och energin har precis räckt till det mest nödvändiga. Energin har inte kommit tillbaka men det finns utrymme för lite annat än vara med min dotter, äta, sova och pumpa bröstmjölk. Hon blir större och stabilare för varje dag, det kommer bakslag och vi  gör vårt bästa att hantera dom. Bloggen då? Den blev hackad, och utan att …