Etikett: lin

Garn leveranser!

Det känns både helt fantastiskt och lite skrämmande att vara igång med vävningen igen, inte på full fart än, men lite mer än dom senaste två åren. För några veckor sedan fick jag två lite större garn leveranser. Och jag vet, nästan, i vilken ordning jag kommer att väva.

Först blir det en linneväv, och det i en ”massa” färger och det gillar jag, ska sätta mig ner och linda för att hitta en fin randning.

Därefter blir det provvävning för ett projekt som kommer att vävas senare i vår eller två ”bonader”. Provvävningen känns lite extra särskilt som det medför att jag ska ställa upp min stora vävstol, min Öxabäck 150 cm, med 16 skaft och trampor.

Bonaderna ska troligtvis visas på en utställning i april, och den blir något helt nytt, lite utan för bekvämlighetszonen.

Tips för provvävning

Just nu har jag en provväv i vävstolen och jag tänkte dela med mig av mina tips om provvävning. Vad brukar jag tänka på, varför tar jag dom beslut jag gör inför, under och efter en provväv. Och jag hoppas på att göra er sugna på att provväva.

Provvävning av en Jämtlandsdräll 
Cottolin 22/2 i varp och botteninslag och lin 16/2 som mönsterinslag.

Till att börja med bestämmer jag vad jag vill ha ”ut av” provväven. Är det en teknik jag ska testa eller garn, eller både och. Kanske är det också en eller fler efterbehandlingar som ska testas. När jag vet det så kan jag bestämma hur bred och lång jag ska göra varpen.

Så här bestämmer jag bredden: Jag brukar inte göra en provväv bredare än 40 cm. Desto bredare den slutliga väven ska vara desto bredare gör jag provväven. Anledningen till det är att jag vill att provväven ska överstämma med den färdiga väven så mycket som möjligt. Om den färdiga väven har en skedbred på 120 cm så kan det bli väldigt missvisande att göra en provväv som är 20 cm. Det är av flera anledningar, en är att man kan spänna en smal varp mycket hårdare än en bred, det är också lättare att slå till en smalare väv än en bred. Det gör att det är lätt att provväven är vävd med hårdare spänd varp och slagen hårdare. 

Om man ändå vill göra en mycket smal provväv är det viktigt att ha det i beaktande och inte överspänna varpen och vara väldigt noggrann med inslagstätheten. Det som ändå kan uppstå är att det ändå inte går att få samma inslagstäthet i den färdiga väven, en lösning på det är att byta sked till ett steg glesare, t ex från 35/10 till 30/10.

Så här bestämmer jag längden: Hur många prover vill jag väva och hur långa? Min vanliga vävlängd för ett prov är 30 cm. Sen är det lite en fråga om hur kostsamt är varpgarnet, om det inte är förfärligt kostsamt lägger jag på en bra bit, det är inte ovanligt att jag får en idé som jag vill testa när jag provväver.

När det är dags att väva så har jag oftast en plan, vilka inslag/mönster jag vill prova. Men jag försöker också komma på några oväntade varianter. Vad händer om jag väver mönster med enkelt, dubbelt, treduddelt… garn? Eller byter ut några varptrådar. Jag tänker inte bara på själva projektet som provväven är tänkt för utan också för framtiden. Jag vet inte hur ni är men jag har några garner som jag suktar efter att få prova, så om jag sätter upp en provväv där dom kan passa tar jag ofta möjligheten att väva med dom.

Testrutan är sydd med rödtråd och för att den ska synas riktigt bra fick den ha kvar sin färg.

Testruta: På prover som ska tvättas syr jag en testruta som är 10×10 cm, det gör jag i vävstolen under spänning. Det gör det lätt att mäta krymp sen, och om provet blir liggande så vet jag att det rutan alltid är sydd 10×10 cm i vävstolen. När jag syr rutan använder jag mig av en böjdnål, det underlättar när man ska sy i den spända väven.

Och sen då? Hur ska den slutliga produkten behandlas? Ska den tvättas i maskin på 60 grader, kemtvättas, kanske bara pressas eller kanske skickas i väg på beredning? (Om du ska skicka din provväv på beredning eller rugga den själv så kan du inte ha en sydd provruta, utan mät hela biten innan och efter). Det bästa är om du kan dela din bit eller i alla fall behåller en del som råväv att ha som referens sen i vävstolen. Här kan man också experimentera med olika efterbehandlingar, kanske tvätta ett tyg som egentligen ska handtvättas på 60 grader eller varför inte 90 grader? Vem vet det kanske blir jättebra?!

Mitt sista tips är dokumentera! Skriv upp allt du kan tänka dig vilja veta om du skulle använda just den provväven till något i framtiden. Just nu är jag i en mellantid när det kommer till hur jag ska dokumentera i framtiden. Tidigare har jag blandat ganska hejvilt. Vissa provvävar har fått lappar fastsatta på sig med all information och andra har hamnat i pärmar. Båda systemen har sina fördelar och nackdelar. I en pärm blir det lätt ordning och reda, lätt att bläddra i osv. I ett lösbladssystem blir det att proverna far runt på ett annat sätt, samtidigt gillar jag det taktila letandet som blir, händerna som styr och inte ögonen lika mycket. Sen är det en utrymmesfråga, pärmar tar rätt mycket plats, men får oftast ner fler prover i en låda och behöver inte heller fundera så mycket på att dom ska passa i en plastficka. 

Så provväv, se provvävarna som dina skatter, något att njuta av ofta och hämta inspiration av.

Att klä en vävstol

Just nu håller jag på med vävuppsättningen av den oblekta varpen. Jag både gillar och inte gillar uppsättningsdelen av vävningen. När jag bara vill börja väva så kan det kännas jobbigt att veta att det är många timmar innan det är dags att slå in det första inslaget. Idag så vet jag oftast hur lång tid en uppsättning kommer att ta, det var värre när jag började att väva och hade lite orealistiska tankar på hur lång tid det skulle ta.

Då var starten gjord!

Den här varpen ska solvas i partier, det är ett ganska långt parti, 166 trådar för att vara exakt. Mönstret jag ska väva kräver sex skaft. När jag solvar i partier så är jag väldigt systematisk för att det inte ska bli fel. Det gäller att hålla tungan rätt i munn. 

Den mekaniska skedkroken har en krok längs upp som gör att den hänger kvar i skeden där jag har lämnat den.

När jag skedar använder mig av en mekanisk skedkrok, det är ett av mina favoritverktyg, den fungerar super på lite tätare skedar. Den mekaniska skedkroken byter rör själv, här kan du se en film jag spelat in som finns på YouTube.

Oblekt lin i nästa varp

Jag tömde vävstolen i fredags och nu är det snart dags för pådragning av nästa varp. Den här varpen är av oblekt lin i 16/2, jag gillar oblekt lin, känslan av det, glansen som är helt fantastisk. Min absolut favorit är gyllenblekt, men man kan inte använda det till allt, eller varför inte.

När man varpar oblekt lin så dammar det rätt mycket, det syns om inte annat i handen som håller trådarna. Ett fint damm lägger sig på fingrarna, jag gillar det, att det efterlämnar sig något på mig. 

Varpen red i en redkam

Läsåret 2002-2003 gick jag på Sätergläntan, Väv år 2, det var första gången jag träffade på en redkam. Jag var frälst direkt och har använt det sen dess. Jag använder en redkam från AK snickeri, det finns många varianter runt om i världen och för all del även i Sverige. Jag har provat både att ha redkammen i slagbommen och på bakre sträckbommen, och jag tycker att det blir bäst med redkammen i slagbommen.

Min vävstol som är redo för pådragning.

Jag jobbar oftast på kvällen och det blir en eller någon timme per dag, så igår förberedde jag allt för pådragningen. Just nu använder jag mig av min man för att dra på, jag håller och han ”vevar”. Jag har tidigare använt mig av pådragningsknekt och jag har en ”best friend” i bitar redo att byggas ihop. Trots att jag har dragit på massa meter med pådragningsknekt så är jag inte helt kompis med den. Jag är väldigt sugen på att montera ihop min ”best friend” för att testa den, skulle vara skönt att kunna dra på själv, då skulle jag kunna göra det även om jag får tid på dagen när Nova sover.